Artikel om världens kortaste film


I 13 år har Nirvan Mullick arbetat på en film som ska bli en sekund lång. Och han är långt ifrån färdig.

Genom att sälja producenttitlar till alla som donerar pengar har han fått projektet att växa från ett endagsevenemang till första steget i ett konstprojekt som kommer att uppta resten av hans liv. I dag har hans ”The 1 second film”, världens kortaste film, över 12 000 producenter – med namn som Kanye West, Steve Buscemi och Kevin Bacon – som sammanlagt har dragit in över 300 000 dollar. Nu återstår slutfasen, att klippa ner hundratals filmade timmar om skapelseprocessen till en dokumentär som ska rulla parallellt med namnen i de timmeslånga eftertexterna.

– Om allt går som det ska hoppas jag att den är färdig till 2012, säger Nirvan. Men det kommer att krävas en redigerare som arbetar heltid i ett år och det har vi inte råd med än. Min stora förhoppning är att den ska hinna bli färdig medan min mormor fortfarande lever.

Idén till ”The 1 second film” föddes 1997 och bygger på en tanke Nirvan fick om att ägna en livstid åt en enda animerad sekund. Efter det dröjde det fyra år, till den 8 mars 2001, innan arbetet drog igång på allvar. Då hölls en fest där hundratals människor hjälptes åt att måla 12 tavlor som var och en ska utgöra två av den sekundlånga filmens 24 bildrutor. Enligt Nirvan var det där och då som projektet tog fart.

– Alla mina förväntningar överträffades den kvällen. Jag kände direkt att jag var tvungen att vidareutveckla det här.

Snart föddes en plan med fem faser där ensekundsfilmen är första steget. När den är färdig väntar en tvåsekundsfilm, en tresekundsfilm och en global filmfestival där en mängd ensekundsfilmer ska animeras parallellt. Sista fasen är en långfilm som ska skapas genom tusentals animationsevenemang över hela världen. Målet är att få så många som möjligt att skapa konst tillsammans.

– Ofta med stora projekt känns det vemodigt att avsluta dem, men med ensekundsfilmen ser jag verkligen fram emot att bli färdig. Ju snabbare det händer desto kan tidigare kan jag gå vidare med nästa steg i byggandet av det stora konstsamarbetet. Det är därför jag gör det här.

När de 12 bildrutorna var färdiga började Nirvan sälja producenttitlar, både på gatan och på internet. Pengarna ska gå till att finansiera arbetet och allt överflöd skänks till en välgörenhet för kvinnorätt. När detta skrivs är filmen uppe i 12 377 producenter från 82 olika länder som har bidragit med donationer på mellan en och 10 000 dollar (det högsta enskilda beloppet de fått) till ett sammanlagt värde av 317 222 dollar.

– Folk har verkligen varit överväldigande positiva. Från början när man berättar om projektet tror många att det är något slags lurendrejeri, men när de förstår idén skrattar nästan alla och vill bidra.

En milstolpe i insamlandet kom 2004 då Nirvan stötte ihop med George Clooney på en parkeringsplats och bestämde sig för att försöka få med honom. George tackade nej, men intresset han visade väckte en tanke om kändisproducenter. Sedan dess har det blivit en central del av projektet och Nirvan har lagt mycket tid på att förfina sin presentation för att när som helst kunna haffa stjärnor på gatan. Bland filmens i dag närmare 100 kändisfinansiärer finns namn som Pierce Brosnan, Coolio, Woody Harrelson och Steve Buscemi.

– Kändisar har ofta väldigt ont om tid, så min strategi har blivit att försöka låsa affären snabbt. Steve Buscemi lyssnade på min presentation och skänkte en dollar medan han korsade en väg. Sen är inte alla lika entusiastiska. Vincent Gallo blev förbannad för att projektet var en välgörenhet och kallade mig kommunist. Men i hans fall kändes mer värt att bli utskälld än att få en dollar.

Under Sundancefestivalen 2005 donerade komikern Stephen Colbert 11 dollar och spelade i samband med det in ett krav till filmdatabasen Imdb att de skulle ta in filmen. Efter att ha skickat inspelningen till Imdb fick ”The 1 second film” en sida med över 3 000 producenter listade. Kort därefter togs den bort igen.

– Det här är en känslig punkt. Vi har aldrig fått in så mycket donationer som när vi hade Imdb-sidan, men tydligen ansågs det inte säkert att filmen skulle bli färdig och tills dess står de fast vid sitt beslut.

Ytterligare en milstolpe under projektets gång skedde under hösten 2007 då 3100 insamlade dollar användes för att köpa en begagnad skolbuss som målades om och tog åtta personer ut på en 1600 mil lång resa mellan Chicago och Los Angeles. Slutmålet var att nå Oprah Winfrey och få med henne som producent. När de väl nådde fram visade det sig att Oprah hade rest akut till Afrika, men längs vägen hade ”The road to Oprah” lett till över 1000 nya producenter och presentationer för företag som Google och Youtube.

– Resan var både ett misslyckande och en succé. Det var fantastiskt och vi lärde oss hur mycket som helst, men det saknades ett klimax. Det var dessutom bara en av många motgångar som drabbat oss, inte minst i och med finanskrisen. I sådana lägen ifrågasätter man hela filmen, men tusentals människor har investerat i den här galna drömmen och jag är fast besluten att slutföra den. Det är mitt livs stora projekt. Så länge jag inte blir påkörd av en buss kommer jag att kämpa tills det är färdigt.

Publicerad i tidningen People juni 2010.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

%d bloggers like this: